Allmänt om behandlingen
Under normala omständigheter växer läppens högra och vänstra sida samman med gommen tidigt i fosterlivet.
I ca ett av 800 fall föds dock bebisar utan att ansiktsdelarna möts. Föds ett barn med en separering av överläppen kallas defekten för en läpp-käksaplt. En liknande födelsedefekt i gommen kallas för gomspalt.
Då läpparna och gommen utvecklas var för sig är det möjligt att barnen har isolerad läpp-käkspalt, isolerad gomspalt eller variationer av de två.
Gomspalt kan göra det svårt för den nyfödda att suga och svälja. Det kan dessutom innebära betydliga talsvårigheter. Om läppspalten inte opereras kan det dessutom ofta ge barnet stora psykiska problem på grund av mobbning till exempel. Orsaken till att dessa missbildningar uppstår är inte känt men man kan se att ärftliga faktorer har betydelse. En operation är som regel mycket lyckat både när det gäller utseendet och utvecklingen av talförmågan.
Tillvägagångssätt
En läppspalt kan variera i svårighetsgrad från ett litet hack i överläppen till en spalt som går ändå upp i näsan. Den kan förekomma på den ena, eller i mer sällsynta fall, på båda sidor.
Operationen utförs oftast när barnet är 2-3 månader gammalt. Kirurgen lägger oftast ett snitt på varje sida om spalten, från munnen till näsborren. Därefter dras huden och musklen samman för att på så vis stänga spalten.
Muskelfunktionen och munnens normala "amors båge"-formade utseende rekonstrueras. I vissa fall förbättras näsborrens deformitet genom samma ingrepp, andra gånger är det nödvändigt med en ny operation.
En gomspalt kan variera i svårighetsgrad från ett litet hack i den bakersta delen av gommen till en lång spalt som går från gommens bakersta till dess främre del. Den kan, precis som läppspalt, förekomma på en eller två sidor. Gomspaltsoperationen är något större än vid läppspalt. Detta är orsaken till att man väntar med att operera till ettårsålder. Vid denna ålder kan barnet lättare tolerera operationen.
För att reparera en gomspalt lägger kirurgen ett snitt på båda sidor om separationen för att därefter dra samman vävnaden på ett sådant sätt att barnet fortfarande är i stånd att äta och tala efter avslutad operation.
Bedövning
Båda operationer sker i full narkos och under inläggning i ca 1 dygn.
Biverkningar
Svullnad, blåmärken, ömhet och smärtor. Vid läppspaltoperationen får barnet ett permanent ärr. Ärret kommer dock att gömmas av den skugga som bildas av näsan och överläppen.
Risk för komplikationer
Vid en läppspaltoperation finns risk för ett mindre bra kosmetiskt resultat,oftast asymmetri. Det innebär att den ena sidan av munnen och näsan inte helt matchar den andra. Målet med operationen är att stänga klyvningen av överläppen. Om operationen inte lyckas första gången är man tvungen att göra en ny operation. Vid gomspaltoperation finns risk för dålig läkning eller talsvårigheter. Detta kan också kräva en ny operation.
Det finns risk för biverkningar av bedövningen, infektion, blödningar, dålig sårläkning och dåligt kosmetiskt resultat samt för blodansamlingar.
Ingen form av kirurgi är helt riskfri men mycket allvarliga komplikationer inträffar dock väldigt sällan.
Läkning och förbättring
Kirurgen kommer att upplysa om vissa restriktioner med hänsyn till barnets mat. Eventuell bandagering kommer att tas bort efter 1-2 dagar och stygnen efter ca 5 dagar. I vissa fall används självupplöslig tråd. Barnet blir ofta oroligt och rastlöst några veckor efter operationen.
Bahandlingens längd
Operationerna tar normalt mellan 1 och 2 timmar beroende på karaktär och omfång.
